Här är ännu en träffande ironi i Litauens digitala omställning. Litauen har en digital fibermotorväg – men data från LIEPA-3-projektet, som kostade mer än fyra miljoner euro, tar sig ut på den genom Synology QuickConnects trädgårdsgrind, i en skottkärra som rullar fram i ungefär 0,91 MB/s. Vi kan ha en gigabitanslutning, eller till och med tio gigabit, men det spelar ingen roll om en nationell talkorpus på 1,13 TB i andra änden delas via infrastruktur som passar bättre för en mapp med familjefoton än för ett AI-dataset av nationell betydelse. Projektets reklamslogan lyder: ”Lär tekniken att tala litauiska!” I den här takten hinner tekniken lära sig litauiska på egen hand innan vi har laddat ned träningsmaterialet.
En slagkraftig slogan garanterar inte teknisk tillgänglighet. AI-träning kräver automatiserad, tillförlitlig och reproducerbar datahämtning – direkta webbadresser, kontrollsummor och parallella nedladdningar som går att återuppta. Inte ett webbläsarfönster, ett lösenord och två veckors hopp om att anslutningen håller. Med en budget på över fyra miljoner euro hade kanske en ordentlig filserver kunnat få plats i finansieringsplanen? Så ja, Litauens internet är snabbt. Tydligen har ingen berättat det för LIEPA-3.
Länk som nämns i artikeln: utveckling av en litauisk talkorpus för taligenkänning